Nää, men däremot har jag kvar en docka från 70-talet som min mamma avskydde och som jag fått av mormor. Det var det enda barndomsminne som överlevde bränderna jag råkade ut för (en pyroman tuttade eld på mitt hem fyra gånger på raken). Så när den dök upp i resterna, så frågade jag mamma om det var hon som tuttat på för att till slut bli av med min chockrosa älsklingsdocka. 🤪

Man måste någonstans ha svart humor för att ta sig igenom något sånt.

Så hemskt att bli av med så mycket med affektionsvärde. Söt docka och jag förstår att hon har en fin plats hos dig.
Humor hjälper oss många gånger när vi får våra smällar.

Denna lilla vattenkanna fick jag någon gång i mitten av 40-talet. Hos min farmor skulle jag ha ett eget litet trädgårdsland och därför gav min mor mig denna vattenkanna.
När jag gifte mig 1961 började jag använda den till krukväxterna. Den blev rostigare och rostigare. När den började läcka undertill satte jag fast ett burklock av plast och den fick göra tjänst ytterligare några år.

Nu får den stå som prydnad. Den påminner om glada tider.

Fin vattenkanna Emo👍